Förra veckan var sämst. Riktigt jävla sämst. Jag vet inte riktigt vad problemet var men jag var bara jävligt nere. Hade dock en höjdpunkt under lördagen med möhippa och fantastiskt trevlig fest hemma hos Sandra och Magnus. Men på söndagen gick det åt helvete igen, inte ens trevliga spelningar nere i frihamnen kunde rädda mig så allt bara kändes fel.. Så jag gick och la mig ihop om att det skulle vara bra idag. Och faktiskt löste det sig lite under dagen för på mitt jobb så kör man bil och världens bästa terapi är ju att köra bil på en lite krokig väg i skogen (tur att jag bor i Kode) med rutorna nere och någon gammal klassiker i högtalarna. Blev mycket av den varan idag och när jag kom hem så blev det ännu bättre. Jag och pappa åkte bort till grillen där vi delade på en kebabrulle och drog sedan ut till havet där Dicken väntade med båten och så drog vi ut på det blå en stund. Jag fick tom köra lite. Fantastiskt. Sen när jag kom hem hände det mest fantastiska! jag fick en flashback till en dag för tre år sedan när jag och Terese var lite deppiga och körde runt i kommunen i våran gamla 240. Kom på låten som vi spelade och hittade den på Spotify. Bonnie St. Claire – Clap Yours Hands And  Stamp Your Feet :D KÄRLEK!!

Så jag har bestämt för att med undantag från lördag (och spelningarna med sounds och paramore) att radera förra veckan ur mitt minne. Bye bye gone har aldrig hänt.

Och dagen till ära så ska jag bjuppa på den bild på en svan som med största säkerhet är utvecklingsstörd. 

Hittade lite mer roliga bilder i min gamla mapp med telefonbilder som kombinerar fler saker som gör mig glad vilket är: Min bror, hårt kroppsarbete, Emelie och nattamat. Så det så! over.